Vad läser era barn?

Jag har två döttrar, en på tretton och en på elva år. Jag tror på riktigt att det är lättare för mig som mamma att känna igen olika saker, än vad det är för deras far.

Maken och döttrarna har andra saker gemensamt, än vad jag och döttrarna har. Jag är i och för sig på väg in i stadiet där var och varannan mening är ”Men GUD du är SÅ pinsam”, eller så får jag inte prata om vissa saker, för det är jobbigt. Då menar jag saker som bör hållas mellan två vuxna individer, gärna bakom stängda dörrar i ett barnöronfritt hem.

Men det hindrar inte mig att prata om det. Alltså inte så, men jag vill att mina barn ska få sunda värderingar av vuxen grejer, för det närmar sig med stormsteg kan jag säga.

Det var när vi var i Mexico för två år sedan jag började inse att det kommer fortare än vad maken önskar. Han önskar i och för sig att det aldrig kommer att komma, men det gör det.

Vi låg på stranden, och jag ligger och läser någon bok som jag har plockat upp på hotellet. Det var i det här fallet inte speciellt spännande vad jag låg och läste, utan det som var intressant var vad ungen, på tja en tretton år, låg och läste två stolstolar längre bort.

Hon låg, helt uppslukad, (och tacka fn för det) och läste Femtio nyanser av honom boken. Jag stirrar lite klentroget på bokomslaget, för jag har läst boken, jag har faktiskt läst alla tre.. men jag skulle aldrig låta mina döttrar läsa den, och om de ändå gjorde det, då skulle de få höra på ett pinsamt samtal.

Styvmamman i familjen och pappan, som hade samlat sin nya barnaskara, var dock uppslukade i varandra, kanske förståeligt, men när mamman vänder sig om och frågar om boken är bra, tror jag att jag ska sätta min cola i halsen.

”hm” mumlar trettonåringen.

”Är det ändå inte bra att hon läser?” Styvmamman ser nöjd ut och vänder sig i stolstolen.

”Ja, oavsett vad de läser är det bra att hon läser” Säger pappan snusförnuftigt.

Femtio nyanser
Kanske inte den första bilden av kärlek man ska ge sina barn..

 

Men är det verkligen så, att det är bra oavsett vad man läser? Jag är skeptisk. Nu är jag i och för sig inte den personen som sitter och läser Kafka och Voltaire på fritiden, nej jag är en Harlequin tjej, och jag plöjer gärna igenom Sagan om isfolket. Kanske idag med lite mognare ögon än när jag var tretton, för jag tror att det var någonstans där jag började plöja kärleksromaner. Kanske har det gett mig en skev version av vad kärlek ska vara, men inte lika skev som en trettonåring som drömmer om att hitta en lätt halvstörd man vars enda längtan är att binda fast henne i ett låsbart rum och tja, läs boken så får ni se :-)

Därför envisas jag med att prata med mina barn om saker som snart kan komma att komma på tapeten, att det är speciellt, och att de är speciella och att man ska hitta någon man verkligen verkligen tycker om.

Frågan är, kommer det nu att finnas en hel generation av trettonåriga tjejer som kommer att ligga med Femtio nyanser dvd gömda under sängen.. och är det i så fall lika illa som pojkarna som ligger och sover på en hög med tidningar med lite mer vuxet innehåll?

About Jennica Berglund

Jag kan inte låta bli att ta en extra funderare kring mat och kök. Det ändå några av mina absolut största intressen. På myDREAMhome skriver jag om just dessa båda ingredienser. Kök och mat. Kan det bli bättre? Kommentera gärna mina inlägg!

2 thoughts on “Vad läser era barn?

  1. Åh, nej… hjälp! Jag känner som du! Det där är böcker för vuxna! Vuxna som varit med tillräckligt länge i gamet för att förstå att den där Mr Grey inte är en normalt funtad man. Tänk om våra ungdomar verkligen tror att det där är kärlek? Fy, vad hemskt.
    Eller är det som så att jag helt enkelt har blivit en sån där ”gammal människa” som förfasar mig och inte tror att våra flickor och pojkar faktiskt vet exakt vad det handlar om livet – dvs inte om sadistisk kärlek! Jag hoppas verkligen att det är så, men ändå… jag kan inte låta bli att känna mig upprörd!

    Kram från Mia alias ”Grottbjörnens Folk” 😉

  2. Ha ha, såg att du kommenterat först nu. Tja, Grottbjörnens folk och alla böcker av vad hette tanten.. Jackie Collins var väl så X-rated som vi kom..
    Och tja, vi är nog gamla.. jag ska inte ens säga vad jag tycker om människor som skickar halvnakna bilder på sig själva till sin pojk, flick eller potentiell speciell vän.
    Jag är glad att såna tendenser stävjades av det faktum att när jag var liten var man tvungen att framkalla bilderna i butik, och i den butiken vi gjorde det, arbetade min kusin :-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *