Pionerna får följa med

Vi har nyligen flyttat till ett hus med större tomt än vi någonsin haft. Nu låter det som att den är enorm – det är den inte – men den är tillräckligt stor för att det ska bli
Projekt: Trädgård av den. Nu ska här skapas en trädgård.

Min kunskap om hur man gör är dock väldigt begränsad. Jag är uppvuxen i Stockholms innerstad. På gränsen mellan Östermalm och Vasastan. Jag sa Östermalm om någon frågade, postnumret sa Vasastan. Det närmaste trädgård jag kom då var körsbärsträdet på den asfalterade innergården. Det blommade i ungefär en kvart varje vår, men var fantastiskt fint då.

När jag äntligen flyttade hemifrån blev det till en trång lägenhet på en trång gata. Här fanns inte ens ett träd på innergården att titta på och det skulle dröja ytterligare några år till innan en egen trädgård dök upp i mitt liv.

Sakta jobbade jag mig längre bort från stadens puls och närmare en trädgård. Min kille, som numera är min make, och jag köpte en lägenhet tillsammans på Gärdet med utsikt över Tessinparken och Stockholms alla kyrktorn. Utanför fönstret på fjärde våningar stod en stor ek. Den tog mycket av vår vackra utsikt men gav också känslan av en trädgård när grenarna började sträcka sig närmare vår balkong. Även den gräsgröna mattan på betonggolvet och blommorna i zinklådor gav en viss känsla av trädgård. Men det var ju aldrig trädgård på riktigt.

Så småningom sålde vi lägenheten och investerade vinsten i ett radhus med liten trädgård. Den kändes stor till en början, men i själva verket kunde man spotta från altandörren till grannens tomt och ytan var som ett större frimärke. Det var vinter när vi flyttade in, men att frimärket aldrig hade tagits om hand var tydligt. Så fort solens strålar visade sig igen och tjälen gått ur marken började vi prata om att rulla ut gräs. En varm junidag blev det så verklighet och känslan av att kunna trampa runt på en egen riktig gräsmatta var verkligen härlig. Vid sidan av gräsmattan och den vintergröna häcken fanns en lite rabatt som jag gjorde så gott jag kunde med. Några pioner åkte ner i jorden, likaså kärleksört och en klätterros. Rosen fick jag inte fart på, den fick bara löss. Pionerna däremot – herregud vad underbart det var när den fick blommor efter tre års väntan! Stora, granna ljusrosa blommor kom varje juni och jag blev kär i de där blommorna. Så kär att jag grävde upp de och tog med de när vi flyttade!

För flyttade gjorde vi. Vi tröttnade på att bära gräsklippare genom vardagsrummet och dra vattenslangen runt soffbordet när det var dags att ta hand om gräsmattan. Vi ville kunna gå runt huset och ha lite mer tomt. Min man ville ha gräsklippare med motor.

När vi letade nytt boende fastnade jag för två hus där man verkligen hade lagt krutet på trädgården. En trädgårdsdesigner hade anlitats och in i minsta detalj sett till att det fanns växter som blommade vid varje årstid (ja utom vintern då antar jag), att det fanns både sånt som växte högt och lågt och att det fanns stämningsfull belysning här och där. Åh vad jag föll för de här trädgårdarna, så mycket att jag sparade prospekten som inspiration.

Det huset som tillslut blev vårt har många fantastiska kvaliteter men trädgården är inte en av dem! Här växer mest ogräs och gräsmattan är en sorglig syn. Den behöver både verikalskäras, gödslas och toppdressas och allt vad det nu heter. Jag har verkligen inte gröna fingrar och rätt dåligt tålamod, så det blir en utmaning att få till detta. Men allt går att läsa sig till. Jag hade aldrig hört ordet vertikalskärare tidigare. Nu vet jag att den är viktig för att liva upp en ledsen gräsmatta.

Hösten har lagt sig över växtligheten. Vi har haft en vår och en sommar att lära känna vår trädgård på. Nu är det dags att börja planera vad som ska få finna sin väg ner i jorden här och hålla tummarna för att det växter så det knakar. Blir intressant att se om pionerna överlevt flytten.

About Sibel Güner

Jag gillar att fota, skriva och att leta efter sånt som inspirerar mig och gör mig glad. Vackra ting inom mat, mode, inredning, trädgård och allt där emellan. Hittar jag nåt, blir det ofta en bild som sen ligger och tar plast i min telefon eller på kamerans minneskort. Nu när jag fått chansen att skriva på myDreamhome.se så kan jag äntligen göra något av alla dessa bilder som i kombination med texter förhoppningsvis kan vara inspirerande för andra också. Så, här blir det alltså allt om ditten och datten från mitt liv. Min bakgrund ligger inom media och just nu arbetar jag med underhållning på nätet. Välkommen till min scen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *