Jämtlandstriangeln på hösten

Det kom ett mail till mig från min vän. Hon skrev om en idé hon hade och frågade om jag ville vara med. Jag blev så glad för frågan, men samtidigt lätt nervös över det hon föreslog att vi och de sju andra tjejer hon skickat mailet till skulle göra. En vandring i Jämtland. Där finns något som heter Jämtlandstringeln, berättade hon och den tyckte hon vi skulle ta oss an. Vandra? Jag? Jag orkar ju knappt gå till bussen. Hur skulle detta gå? En vandring mellan de tre fjällstationerna Storulvån, Sylarna och Blåhammaren – 47 km med packning på ryggen. Gulp! Jag antog utmaningen och är så glad att jag inte fegade ur.

Vi hade gott om tid att förbereda oss. Närmare bestämt ett helt år, så jag hann vänja mig ordentligt vid tanken på att vandra, men kunde aldrig riktigt förstå hur det skulle bli när vi väl var där. Jag kunde aldrig föreställa mig att det skulle bli så underbart. En av de bästa resor jag har gjort!

128
Frisk luft, friskt fjällvatten – det finns nog inget bättre för själen!

Anledning till att jag skriver om det här nu, mitt i vintern när man åker skidor i fjällen och inte vandrar, är för att man måste boka den här resan ganska långt i förväg – så populärt är det att vandra i fjällen på hösten. I alla fall om man vill sova i en skön säng på fjällstationerna och inte tälta. När idén först dök upp var det fullbokat, så vi fick skjuta på planerna ett år, till nu i höstas.

En sen torsdagkväll i början av september gjorde vi oss hemmastadda på nattåget mellan Stockholm och Duved. Vi hade bestämt att äta gott alla dagar under vandringen och köra en så kallad GLAMPING (glamorous camping står det för, så vet ni). Inget frystorkat här inte utan genomtänkt och god mat varje dag skulle det bli. Vi hade därför delat in oss i matlag och fyllt våra ryggsäckar till brädden med godsaker och trangiakök. Snacksgänget visade direkt hur man är en äkta Glamper och bjöd på löjromstoast med bubbel till nattmat när tåget långsamt rullade ut från stationen. Bra start!

IMG_7718
Glamping!

Efter en ganska skakig natt där vi gled runt på våra britsar i varje kurva tåget tog, vaknade vi strax före ankomst i Duvet till strålande solsken. Till frukost blev den en renklämma från tågets bistro och lite pulverkaffe (inte så mycket glamping på den), på med vandringskängorna och sen var vi redo.

Första dagen gick vi 16 km från Storulvån till Sylarna. Det var strålande sol och så otroligt vackert. Alldeles tyst, stilla och lugnt. En stor kontrast till vardagens stress och oljud. I fjällvärlden blir man genast medveten om hur mycket intryck vi matas med hela tiden i vår vardag! Puh!

Lunchen, som jag ansvarde för första dagen, lagade vi på trangikök vid en liten bäck. Det blev kantarellrisotto med massor av parmesan och sparris. Åh, det var ljuvligt. Det är verkligen extra härligt att äta när man ansträngt sig fysiskt och dessutom lagt ner energi på att tillaga något från grunden med goda råvaror och friskt fjällvatten.

168
Fjällköket är öppnat!


164
Knivhyvlad parmesan

Sen fortsatte vi vår vandring mot det första målet – fjällstationen vid Sylarna. Vi gick och pratade. Stannade och fyllde på våra flaskor med vatten. Pratade mer. Tog tysta stunder för att bara lyssna på naturen. Gjorde små pauser för mellis och pratade lite till. Som småbarnförälder uppskattar jag möjligheten den här resan gav till att prata länge och ostört med mina vänner. Vi avhandlade så mycket – politik (riksdagsvalet stod för dörren helgen då vi vandrade), relationer, barnuppfostran, frisyrer – allt egentligen. Men vi fick också tid att ha det helt tyst omkring oss. Det var väldigt rogivande och avkopplande.
På eftermiddagen när vi kom fram till fjällstationen överraskade middagslaget med en härlig köttgryta och rött vin till det. Ska ni göra en sån här resa någon gång rekommenderar jag verkligen att ta med god mat – det ger ytterligare en dimension till allt det underbara. Alla sinnen får liksom sitt.

178

Dag två vandrade vi hela 19 km och stundtals i motvind innan vi kom fram till Blåhammarens fjällstation. Det var härligt och jobbigt på samma gång. På kvällen kom belöningen i form av bastu, en underbar trerättersmiddag som tillagats av fjällstationens personal och sköna sängar. Sa jag Glamping?

Bara några steg kvar, sen får vi mat.
Bara några steg kvar, sen får vi mat.

Tredje dagen vandrade vi den kortaste etappen – 12 km – tillbaka till Storulvån och bussen som skulle ta oss till nattåget hem till Stockholm. Vandringen kändes ordentligt i kroppen och knoppen var rensad på vardaglig stress.
Undera hela vandringen hade jag inte haft någon uppkoppling på mobilen, men när vi satt på tåget kunde vi koppla upp oss och titta på valvakan som pågick. Så i en trång tågkupé, på en liten telefonskärm tog vi del av valresultatet. Sen somnade vi och gled runt på våra britsar när tåget susade genom Sverige. Tidigt på morgonen kom tåget in på stationen och vi var tillbaka i verkligenheten. Det var måndag morgon och vi mötte alla nyvakna, lite lätt stressade Stockholmare på väg till sina arbeten. Kontraster…kontraster.

Jag känner en oerhörd tacksamhet över att jag fått uppleva den här resan och vill verkligen rekommendera den. Flera gånger sen i september har mina tankar gått tillbaka till de här dagarna och jag hoppas få uppleva det igen. Det var fint!

About Sibel Güner

Jag gillar att fota, skriva och att leta efter sånt som inspirerar mig och gör mig glad. Vackra ting inom mat, mode, inredning, trädgård och allt där emellan. Hittar jag nåt, blir det ofta en bild som sen ligger och tar plast i min telefon eller på kamerans minneskort. Nu när jag fått chansen att skriva på myDreamhome.se så kan jag äntligen göra något av alla dessa bilder som i kombination med texter förhoppningsvis kan vara inspirerande för andra också. Så, här blir det alltså allt om ditten och datten från mitt liv. Min bakgrund ligger inom media och just nu arbetar jag med underhållning på nätet. Välkommen till min scen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *