Historien om den lilla Blomsterbutiken

I Färjestaden på Öland där jag bor fanns det för några år sedan en underbar blomsterbutik.
Ägarinnan hette Lillemor och hon hade ett alldeles särskilt öga för blomster, inredning och detaljer.
När man klev in i den lilla butiken stod Lillemor ofta och rev papper ur gamla böcker, papper som hon sedan dekorerade sina skapelser tillsammans med, och jag minns att jag tyckte att hennes uppfinningsrikedom var något utöver det vanliga. Kombinationen gammalt gulnat vackert papper och tjocka natursnören runt en tjusig blomsterbukett eller ett tjockt blockljus kändes så enkel när Lillemor skapade. Ofta toppade hon hela härligheten med en bit ståltråd som hon böjde i olika former. I änden på den formade ståltråden satte hon en pärla som pricken över i och resultatet blev på något sätt både opretentiöst och underbart på samma gång.

Av olika anledningar bestämde sig Lillemor tyvärr för att lägga ner sin butik, och för mig blev det marsch pannkaka tillbaka till de traditionella alternativen som byn hade att erbjuda.
Den konstnärliga och ytterst vänliga före detta ägarinnans verk hade dock satt sina spår hos mig och skapandet fick fortsätta hemma på egen hand. Och visst gick det ju att själv piffa till den allra tråkigaste krukväxt, om så bara med ett enkelt spetsband.

Nu är jag inte särskilt konstnärligt lagd, det ska erkännas, och mina försök är inte tillnärmelsevis jämförbara med vad som skapades i den där lilla butiken, men jag är så glad över att Lillemor åtminstone väckte någon slags idé och kreativitet hos mig.
Min mamma blev däremot inte lika glad då hon insåg att arvegodset ifrån min morfar- en jättegammal bok med högt affektionsvärde – hade minskat rätt så rejält i omfång när jag lagt vantarna på den, och visst såg den lite sorglig ut där den låg smal och tunn.
I det läget hjälpte det föga att entusiastiskt visa henne att bokbladen nu satt som en dekoration runt någon blomma istället. Nej, tilltaget uppskattades helt enkelt inte.

Idag river jag blad ifrån en annan bok när dekorationsandan faller på. Det är en bok inköpt på loppis utan något som helst affektionsvärde. Inte för mig i alla fall. Boken är gammal som gatan och har tunt frasigt papper. Jag funderar på vems morfar den kan ha tillhört… Bestämmer mig för att den måste ha ägts av någon som inte skulle ha tagit illa upp över behandlingen. För det är ju just det som är det fina med gamla saker – att man helt enkelt själv får bestämma historian!

IMAG3061
Hemma hos mig finns en del dekorerade krukor. Denna har jag köpt ny fast i gammal stil på Plantagen
IMAG3062
Självklart måste en liknande även finnas i nya köket. Olivträdet är en fuskvariant som jag har köpt på Blomsterlandet.
IMAG3063
Jag gillar verkligen min rostiga ”urna”. Tyvärr är den väldigt låg och alla innekrukor brukar synas ganska väl (orkar oftast inte plantera murgrönan). Tipset är då att dölja kanterna med silkespapper – eller som i mitt fall några blad från loppisboken. Ibland bränner jag kanterna på pappret för att det ska se lite extra gammalt ut.
IMAG3067
Här har jag satt ett blockljus i en vanlig liten kruka och bara knycklat lite silkespapper runt om. Pappret hålls på plats med hjälp av ett rejält natursnöre.
Tips från sajten: http://www.mywhitecountryhouse.se/

About Mia Engstrand

Jag vet faktiskt inte vart mitt passionerade intresse för gammalt och nött kommer ifrån. Jag vet bara att jag blir lycklig av att gå omkring i gamla unkna lador och botanisera bland alla spännande grejer som oftast gömmer sig i någon undanskymd vrå. På myDREAMhome skriver jag om inredning, och då gärna med vintagetouch. Kommentera gärna mina inlägg!

6 thoughts on “Historien om den lilla Blomsterbutiken

  1. Hej Daniella, tack för din respons. KUL!
    Att dra sidor ur en notbok är också fint. Fast sådana brukar man inte heller ha drällandes hemma till ingen nytta… men det är jättelätt att hitta gamla böcker i antikaffärer eller på loppis. Även Tradera och Blocket säljer.
    Ha en fortsatt fin dag!

  2. Anders, nu fick jag jättedåligt samvete – självklart ska man vara försiktig med värmeljus och papper! Till mitt försvar så vill jag bara nämna att ljuset står i TVÅ krukor och silkespappret är liksom runt ytterkrukan. Men jag kan inte svära på säkerheten här.

    Karin, han var bara lite tråkig. Men mest klok 😉

    Åza- darling! Till helgen ska vi, som vi ju alltid brukar när vi träffas, pyssla och dricka thé… (mohhahahahahaha)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *