Att ha alla bestick i lådan

Har du någon gång funderat över det här med olika stilar och smak? För visst är det så att smaken är som baken, oavsett vad det gäller.
I min familj, alltså den som jag är född och uppvuxen i, har vi olika stil – mest markant blir det när vi besöker varandras hem. Inte för att vi på något sätt ogillar varandras boningar, absolut inte, vi skulle bara inte välja att inreda på det sätt som den andre gjort.
Nämn exempelvis ordet ”Loppis” och jag lovar att vi reagerar helt olika! 

Själv uppskattar jag alla mina nära och käras hem, för det är ju personerna som bor där som speglar hemmet – oavsett om stilen är modern, lantlig, afrikansk, minimalistisk eller färgglad. Har man inget intresse för inredning så är det också skit samma, hemtrevligt blir det hos dem man gillar!

Olikheterna mellan mig och mina föräldrar yttrade sig tidigt.
För en sådär 40 år sedan började mamma samla på silverbestick till mig. Självklart, och ivrigt påhejad av min farmor, vale hon RAKA och MODERNA bestick. Små, behändiga och med så hög silverhalt som möjligt, det var grejen det – inga krusiduller här inte!
Föga anade hon väl då att dottern skulle växa upp och bli krusidullernas okrönta drottning…

Med tiden blev min RAKA och MODERNA silverbestickssamling komplett och hur jag än vände och vred på saken så kändes de inte riktigt rätt för mig som alltid drömt om gamla tunga silverbestick – ju större och snirkligare desto bättre.

För några år sedan började jag därför leta efter ett alternativ och lyckan var total när jag på Tradera lyckades ropa hem en komplett uppsättning ( 62 delar ) av serien ”Vasa” från 30- talet.
Gjorde nästan i brallan när besticken även visade sig ha ett litet MONOGRAM ingraverat på varje del (spelar noll roll att jag inte känner någon med initialerna LB, det är mest ordentliga Stenbocksmaken som retar sig på det… ).
Att besticken låg paketerade i en helt felfri originalschatull gjorde ju inte saken sämre precis.

När besticken anlände höll jag på att sätta i halsen. Varenda del såg ut att vara i någon slags röd/gul mässing! Antingen hade någon putsat dem så frekvent att allt nysilver var borta = grundlurad, eller så behövde de helt enkelt en rejäl puts. Turligt nog visade sig det sista alternativet vara det rätta.

Jag är väldigt glad över mina bestick, och när jag får tillfälle att duka med dem så njuter jag.
Har dock inte hjärta att sälja dem som mamma och farmor valde ut, affektionsvärdet är för stort. Men har jag tur så hittar sonen en tjej i framtiden. Kanske har hon inga silverbestick. Kanske gillar hon rakt och modernt. Och gör hon inte det så får hon väl ta Vasaserien då… Eventuellt…

IMAG3139
Traderafynden. Runt 700 pix med schatull och allt, ink. frakt .
IMAG3145
Upputsade och fina.
IMAG3148_1
Olika stil och smak. Stort affektionsvärde!
IMAG3146
Vackra bestick som inredningsdetalj. Ströarna är nya fast i gammal stil.

 

 

About Mia Engstrand

Jag vet faktiskt inte vart mitt passionerade intresse för gammalt och nött kommer ifrån. Jag vet bara att jag blir lycklig av att gå omkring i gamla unkna lador och botanisera bland alla spännande grejer som oftast gömmer sig i någon undanskymd vrå. På myDREAMhome skriver jag om inredning, och då gärna med vintagetouch. Kommentera gärna mina inlägg!

2 thoughts on “Att ha alla bestick i lådan

  1. Hallå Mia!
    Ännu en intressant och rolig krönika! Ja det där med stil…och vad har man för stil? och stilen ändras ju med tid, rum och hus! Min syster får hicka över mitt boende och alla knäppa saker, hon kan inte fatta att man kan betala för en rostig tratt ha ha! Men det kan man!
    De där besticken kommer jag ihåg att du berättade om, vilket fynd och fina är dom…
    Ha nu en skön helg och blås inte bort Mia!
    Kram Titti

    1. Precis, Titti! Det där med att stilen ändras med åren är jag ett levande exempel på :-).
      Nu tror jag dock att jag hittat rätt. Å andra sidan har jag trott det förrut…

      Kram till dig för borta i grannbyn. Nu blåser det rejält.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *